Igår var det dags att köra testbacke igen! 25.55 hade jag ju senast, och med rätt så stela ben var jag inte supermotiverad men hade förhoppning att kunna putsa det med några sekunder ändå. Direkt när jag startade hittade jag en bra rytm, och wattmätaren visade bättre siffror än sist, det förbättrade motivationen! Gnetade på kontrollerat, och när jag började komma upp på sisådär 1600 meters höjd blev det kännbart men inte alls lika hårt som sist. Fick ta ner effekten lite sista biten och orkade trycka på lite mer sista kilometern.

24.37 blev det denna gång! 5% förbättring på mindre än en vecka och Queen of the Mountain på Strava 🙂

Förra gången var jag 7sek från dåvarande QOM, men den här gången hade jag sekunderna på min sida. Slog ju förvisso det förra med över minuten, men samma dag som jag körde hade spanska mästarinnan tillika Giro de Italia-etappvinnaren varit här och slaktat QOM, men mitt klarade sig med 5sek 🙂 Skönt, hade varit himla tråkigt att tappa det samma dag! Förstår att man blir stark om man har det här som sina hemtrakter!

Får väl se hur länge det står sig men huvudsaken är iallafall att jag förbättrat både den effekt jag kan hålla i 20min och uthålligheten, och det var min förhoppning innan vi åkte hit!

I morgon åker vi ner mot Barcelona och sen hem på fredag. Blev en lite kortare tur på 3h för mig idag och Jimmy är fortfarande ute och försöker slå pers i antal höjdmeter på en dag 🙂 Själv står jag över och försöker förgäves mota bort cykelbrännan under tiden!

Vi körde förresten en halvny klättring idag, hade bara kört de första svängarna förut. Den var riktigt brant men fin! Det sköna med klättringarna här är att de oftast är sjukt branta i början men planar ut mot toppen.

 

 

Sista klättringen för mig här fick bli den jag väggade i dag 2. Idag tog jag mig upp med äran i behåll, men jag har verkligen inte rätt utväxling för så branta backar! 3km med korta 16-18% avsnitt som avlöser varandra är inte snällt för benen… Vilket min piriformis börjar påminna mig om, och har ingen lust att komma hem vare sig skadad eller sjuk så Jimmy fick klara sig själv därefter 🙂

 

Lite lätt skakigt wifi här på hotellet, så hoppas jag får till ett inlägg nu. I söndags utforskade vi de södra delarna av Andorra, och nu tror jag att vi har varit på nästan alla större vägar i det här lilla landet. Såhär såg den turen ut:

Klättringen visade sig såklart vara jättebrant och jag hade inte alls så värst pigga ben. Inför passet hade jag en plan att få in några 8-min intervaller, började med det när vi gick in i den första delen av stigningen som inte var jättebrant. Det fick bli 2*4min istället, sen när jag var tvungen att trycka 300W under vilan bara för att ta mig upp bestämde jag att det nog var tillräckligt jobbigt att bara klara av klättringen. Dessutom stod luften stilla, kan verkligen inte prestera bra i värme.

Jimmy cyklar mer och mer i åttor runt mig för var dag som går, kul att han har fin utveckling! Fast det är jobbigare träning för mig trots att jag kör långsammare.

Nedförskörningen var lång och fin, snuddade vid spanska gränsen.

Igår hade vi “vilodag” och kom äntligen iväg och hyrde endurocyklar! Så värst mycket vila blev det inte, är nog mer slut idag än vad jag var igår morse.

Men kul var det, när det gäller att inte bromsa så mycket var det för omväxlings skull jag som fick vänta 🙂

Just endurocyklar blev det för att vi hade tänkt oss att kolla in XCO-banorna också och inte bara ville köra utför. Annars känns det mest som ett renodlat downhill-ställe.

Riktigt kul var det men får skriva mer om det sen, nu blir det uppförsgnet idag igen… 🙂

Som rubriken antyder testade vi idag att cykla till Frankrike, ca 4,5 mil enkel väg härifrån och i vanlig ordning väldigt många höjdmeter.

Vi körde för enkelhetens skull samma väg fram och tillbaka, för att unvika vältrafikerade vägar och onödigt branta klättringar.

Idag var det väldigt blåsigt och höll sig runt 20 grader, grymt skönt! Blev dock en hel del spännande kastvindar i backarna, och i den 15 km långa klättringen mot Frankrike fick man både luta cykeln 45 grader och hålla hårt i styret ibland.

Uppe på toppen av Envalirapasset som det heter precis innan franska gränsen är det lite mera kalfjäll vilket gjorde det ännu lite blåsigare. Men gott om cyklister ute, många hängde på ett café där uppe.

 

Sen cyklade vi ner några km för att komma till Frankrike, förbi en liten stad som heter Pas de la Casa och nog inte skulle existera om det inte funnits fransoser som är sugna på taxfree.

Vi märkte ingen tydlig gräns, men då asfalten inte kändes lika välvårdad längre började jag misstänka att vi nog var framme 🙂

Området på väg upp dit kallas för Grandvalira, tror det är rätt mycket skidåkning där på vintrarna. Där finns också downhillcykling och rätt mycket grusvägar i dalgångarna. Soldeu heter vår nya favoritby i Andorra, dit kan jag mycket väl tänka mig att åka för att köra MTB nån gång!Här i krokarna runt Anyos är det nästan för brant, så det är nog bättre att köra landsväg.

Där förstod de t o m engelska, hör och häpna! Annars är det Katalanska, spanska eller franska som gäller här.

Idag kändes det för första gången här nere riktigt bra! Jag körde lite styrkeintervaller i Ordinoklättringen, sen bara distans till franska gränsen och tillbaka. Sista timmen klämde jag på med 5 st 30-sekundare bara för att känna efter lite, och tvärdog iallafall inte. Inget märkvärdigt men den stora skillnaden var att jag fortfarande kände mig ganska pigg efter 4.40 i sadeln och drygt 280 TSS (training stress score). Fram tills idag har jag inte haft mycket att komma med efter 200 TSS så hoppas att detta fortsätter!

Idag hade vi som sagt tänkt hyra endurocyklar, men när vi vaknade i morse både regnade och åskade det. Väderprognosen hade förvisso förutspått regn och kraftig åska hela fredagen, vilket i verkligheten  innebar regn på förmiddagen med lite mullrande. Hursomhelst kändes inte en lift uppe på berget som det bästa stället att vara, och eftersom vi gärna vill ha en hel dag om vi hyr cyklar fick det bli nåt helt annat; en shoppingtur till Andorra la Vella.

Stan är endast några minuters bussfärd bort så det är enkelt att ta sig dit. Det var uppehåll hela eftermiddagen men vi kunde gå utomhus i långbyxor utan att smälta bort idag, rätt skönt.

Vi var in till stan första dagen också eftersom jag behövde ett nytt bakdäck. Då höll jag på att bli tokig på stället då vi letade i sportbutik efter sportbutik och upptäckte att alla hade exakt samma utbud (dvs inga landsvägsdäck). Efter några timmars irrande hittade vi till slut en väldigt välsorterad cykelbutik: Jorma Bike experience. Då var det dessutom lördag, lika trångt som under julhandeln i sverige, 32 grader och folk som röker var tionde meter så det är ju lite underligt att jag ens ville åka tillbaka dit!

Idag var det iallafall 23 grader och väldigt mycket färre människor. Dessutom letade vi inte nåt speciellt vilket nog drog ner stressnivån också. Kom därifrån med ett par jeans, shorts, tröja, linne och klänning som tillskott till garderoben så det var trevligt!

Andorra la Vella är fullproppat med butiker. Man får lätt intrycket att det finns hur mycket grejer som helst, men precis som på sportsidan visade det sig att de flesta klädbutikerna ha mer eller mindre samma märken. Så det räcker gott med att gå in i den största butiken först, sen har de mindre butikerna oftast bara lite annan image men mindre utbud av samma kläder. Det passade oss ganska bra, varken jag eller Jimmy tycker egentligen att det är så kul med shopping så vi kunde avsluta turen och inte känna att vi missat nåt bra.

 

 

 

Dagens runda ser ju lite udda ut.. Idag snittade vi faktiskt över 20km/h, känns lite som en bedrift här! Oklart om det beror på att vi inte fegar lika mycket utför längre. Tanken var iallafall ett lugnare pass så vi valde väl inte de brantaste klättringarna idag.

Vi inledde med klättringen till Arinsal (den jag avbröt häromdagen) och det var fint där också! Aningen svalare idag också men det blir ändå grisigt varmt i stigningarna när luften står stilla.

Efter det rullade vi på neråt och tog oss an nästa klättring mot den spanska gränsen. En ca 15km lång klättring med tunn luft men inte så brant. Hade föreställt mig en gränsstation eller nåt då vägen enligt kartan fortsatte på andra sidan gränsen, men där fanns förutom vidunderlig utsikt en husbil, ett gäng hästar och en grusväg.

Det är otroligt fina vägar i Andorra, märktes redan på bussen från Barcelona att vägarna var lite slätare på den här sidan gränsen. Även väldigt många vägarbetare så det verkar vara högt prioriterat.

Vi rullade ner mot La Massana igen, där stannade vi till på Commençals cykelcafé/uthyrning. Downhill är mer grejen där men vi var ändå välkomna 🙂

Jag beställde en “bocadillo vegetal” då jag tyckte det kunde vara skönt att slippa de enorma mängder skinka de annars har på mackorna. Blev lite förvånad av att upptäcka att tonfisk tydligen är en grönsak här! Nåja, god var den iallafall och innehöll både tomat och sallad 🙂

Efter det rullade vi vidare i dalgången norrut förbi Ordino och hamnade i ett fint naturreservat i de norra delarna. Inte jättebrant stora delar av den vägen, kul att få nöta lite på stora klingan också! Uppe i naturreservatet vände vi hemåt igen, blev till slut en bra tur på strax över 4h.

Imorgon är planen att hyra endurohojar! Återstår att se hur det går 🙂

Idag rivstartade vi kroppen med ett litet backtest efter en vilodag igår. Det kändes! Segstartad men trött blev jag ändå.

På tal om trött var nog gårdagen något av det tröttaste jag varit med om. Hade blodtrycksfall så fort jag stod upp hela dagen och orkade ungefär ingenting, så det var lika bra att förbli i horisontellt läge.

Idag var jag pigg igen, och det där utlovade regnet dök till slut upp i morse faktiskt riktigt skönt då det ändå var varmt i luften.

Vi har en backe precis ovanför hotellet som vi tänkte ha som testbacke, ett nu i början och så en gång till innan vi åker hem. Vi cyklade en liten uppvärmningsloop och matade sen på, idag stannade klockan på 25:55, blir kul att se om det går att putsa. Enligt Strava tappade jag mycket i början av backen där det ibland lutar på 12-18%, var lite seg där så om jag står upp nästa gång borde det gå snabbare, hoppas jag…

Sen åkte vi vidare till den östra sidan av Andorra la Vella, mot Engolasters där vi råkade på en fin grusväg. Den anslöt sedan till La Comella-stigningen där Tour de France gått (fast andra hållet).

Därifrån rullade vi sedan hemåt, jag kände att det fick räcka med en kortare tur idag och Jimmy drog ut på en extrasväng.

I morgon blir det en längre tur, dock utan inledande backtest!

Det är nästan alltid bra att fundera på saker ur olika perspektiv, vrider man och vänder på saker är sannolikheten hög att man upplever det lite annorlunda. Det gäller även cykelrundor. Märkte inte alls igår att utsikten från Beixalis-stigningen var så vacker då jag var upptagen med att stirra ner i asfalten, få runt pedalerna och inte gråta.

Dagens karta blev ungefär som igår, fast baklänges (mäktig snitthastighet det blir här va) :

Från detta hållet var klättringen till Beixalis en helt annan historia! Mellan 5-8% lutning innebar kadens över 40 och riktigt skönt flow. Jag känner mig inte riktigt redo att trycka på ordentligt ännu men det blir en hel del malande på sweet spot-intensitet i backarna. Hoppas det ger bra resultat!

Väl uppe fick vi åka ned för backen som tog det bästa ur mig igår och den kändes på nåt vis ännu brantare idag. Galen stigning alltså.

 

Stora vägen från Encamp till Canillo var inte jättekul, uppför och mycket trafik men inte så långt. Sen ytterligare en klättring mot Ordino där jag kunde spinna upp på över 80 i kadens(!) Jimmy tryckte på lite i backarna så jag fick lulla på i vilket tempo jag ville uppför idag. Njutbart!

Efter en liten fikapaus i Ordino var tanken att testa klättringen till Arinsal innan vi åkte hemåt. Åkte en bit men det var riktigt varmt och jag blev trött, så det fick räcka med 1/3 av klättringen idag. Dessutom har vi hela dagen gått och väntat på regn som så gott som alla väderkanaler lovat ska komma, och de mörka molnen hopade sig i Arinsal. Vände hemåt på trötta ben och var nöjd så, Jimmy skarvade med en extra klättring till Beixalis.

Många klättringar och utförskörningar blir det, och det finns nästan inga transportsträckor här. Hoppas och tror att det gör mig både stark och uthållig!

Idag testade vi hotellets SPA, riktigt skönt för benen. Regnet blev det förresten inget av, kanske 5 grader kallare än igår men fortfarande 24 nu när solen gått ner. Får se om det blir något häftigt åskväder som bara bergen kan bjuda på när vi är här!

 

 

I fredags fick jag min efterlängtade SEMESTER och vi hoppade genast på planet ner till Barcelona, följt av buss till Andorra.

Har saknat skrivandet här, som synes var senast jag uppdaterade resan till Mallis för 14 månader sen 🙄 Så det här kanske blir nån form av reseblogg framöver-vem vet!

För den detaljintresserade skriver jag här om mina och Jimmys dagsturer, annars finns Instagram ☺️

Intrycket hittills är att Andorra är vackert, bergigt och liiitet! Igår planerade vi en rutt som på kartan kändes som 12mil, men egentligen var den bara halva sträckan.. Vi insåg att det nog inte blir några större problem att utforska större delen av Andorra.

Igår var första dagen på plats, vi hade planerat att cykla ungefär 2 timmar lugnt. Vi utgår från en liten by som heter Anyós mellan La Massana och Andorra la Vella. Vi cyklade bort mot La Massana och sen upp till Vallnord, där UCI MTB loppen går i både downhill och XCO. En lång stigning på ca 10km, åt en glass och rullade ner. Tog inte alltför lång tid! Men så small mitt bakdäck precis innan en serpentinkurva, hade glömt justera en bromskloss så den nötte sönder ett sprillans nytt GP4000-däck. Heja! Blev lite försiktigare rull hemåt med en slang som bubblade ut lite ur däcket…

Såhär såg turen ut:

Blir helt klart att hyra nåt MTB-aktigt nån dag!

Nu blir det mest landsväg här, och asfalten har bara varit fantastisk! Kanske för att de vill fortsätta få hit Touren och Vueltan…

Idag gick ett motionslopp av stapeln, 40års-jubileum för Volta als Ports d’Andorra. Eftersom cykling med okända när jag cyklar utomlands brukar resultera i skrapsår blev det ingen anmälan. Vi hade planerat en tur som vi fick ändra på då de stängt av vägen i motsatt riktning från motionsloppet. Såhär såg dagens tur ut:

Vi åkte först till Ordino, planen var att cykla till Canillo men vi fick vända pga loppet. Ingen tycktes märka att vi inte hade några nummerlappar på så vi cyklade med motionsloppet till Andorras nordvästra hörn. En lång men inte jättebrant klättring till fantastisk utsikt!

 

 

 

Gick lugnt och ganska lätt uppför stigningen, wattsiffrorna var helt ok utan att det kändes som att jag tog i alltför mycket. Bara på slutet det började kännas lite stumt efter nästan en timme uppför. Sen åkte vi neråt, och jag hade förträngt hur stelt det känns att sätta igång efter en lång utförskörning. Blev smärtsamt påmind om det när jag började trampa igen. AJ! Kort efteråt stannade vi tack och lov till i Ordino för lunch.

 

Efter lunchen började misären för min del. Låg sisådär 30-40 watt lägre än i första klättringen i Ordino-klättringen men det var minst lika jobbigt. Började också bli uppemot 35 grader så det hjälpte väl inte direkt. Men upp kom jag iallafall, utan att yttra så värst många ord, och ner i en otroligt vacker dalgång mot Canillo (jag är svag för tallskog)

Vägen mellan Canillo och Encamp är rätt stor och vältrafikerad, men gick nedför åt det hållet så det var ganska fort avklarat.

I Encamp väntade den sista klättringen innan utförskörningen hem, här hade vi 4 timmar på klockan och jag var inte precis pigg. Här i Andorra finns det skyltar varje km av klättringen som berättar hur brant nästa km är. I början av klättringen var det ohyggligt brant, fick bända mig upp på lättaste växeln. Sen på skylten stod det att nästa km har 12% i snittlutning, 5,6 km kvar till toppen. Även nästa km 12%. 37 grader i luften och vindstilla, jag visste bara att jag inte ville gå upp. Fortsatte bända upp cykeln på lättaste växeln och bröt ihop i några sekunder, sen planade det äntligen ut lite. Kunde sitta ner och spinna i nån sekund innan det brantade till sådär överjävligt igen. Jimmy fick gå på 5W/kg för att ta sig upp och jag tog mig upp men definitivt inte på särskilt många W/kg och väldigt väldigt trött.

Belöningen blev en kanonfin utförskörning hem till hotellet, kör fortfarande som en feg svennebanan utför men det blir nog bättre om några dagar ☺️

Hej för mig så länge från balkongen, solen har just gått ner och förhoppningsvis blir det snart svalare än de 26 grader vi fortfarande har.

Hej hopp!

Befinner mig på ett två veckors läger på Mallorca med DSA triathlon, som ni kanske sett på min Instagram.

Idag har varit den roligaste träningsdagen hittills, vi inledde med öppet vatten-simning i havet på morgonen. Kändes riktigt bra! Längtar tills värmen lägger sig i svenska sjöar men det dröjer nog…

Sen ut på ett cykelpass, mestadels platt idag men en klättring upp till klostret Eremita Betlem utanför Arta. Hade rätt bra flyt uppför, så cykelformen tar sig! Sen fick jag med alla ut på en grusväg i träsket bortanför Alcúdia, dagens näst roligaste sträcka 🙂

Hade lite oflyt i början av veckan när en bilist hade oskicket att slänga upp en bildörr på vid gavel typ 1 meter framför mig. Låg varken först i gruppen eller jättenära bilen, hann nästan undan men styret krokade fast varpå jag gjorde en volt och landade på höft och armbåge. Mina höfter alltså, den har fått så jäkla mycket stryk de senaste två åren. Benet domnade bort och det har varit väldigt svullet, men går som sagt att cykla på nu iallafall.

Tre dagar kvar innan hemresa nu, ska nog hinna med att bli lite trött och brun innan dess!

Hej hallå!

Glest mellan uppdateringarna i vanlig ordning, men så som livet ser ut nu så är det nog ungefär månadsvisa uppdateringar ni läsare får vänja sig vid!

Har ju som sagt börjat jobba heltid och gjort det i snart två månader. Ett roligt jobb, men det är tufft att det ska ta så mycket tid av dagen! Helt klart en stor omställning när jag gått från att ha hur mycket tid som helst och jag känner inte riktigt att jag hittat rätt balans ännu. Men det ger förhoppningsvis med sig så småningom.

Veckodagarna är galet effektiviserade och består i stort sett bara av att träna, äta, jobba och sova. Fördelen är att jag njuter väldigt mycket mer av helgen! Men nu i mars så har jag annat inbokad _varje_ helg utom just nu i påsk och då blir det lite för mycket av allt, jag blir sliten och träningen blir inte bra.

 

Men nu är det ju i alla fall långhelg och idag innebar det racerpremiär! 5 timmar, och första turen dessutom på min nya fina Allebike Aero! Kör ju redan Allebike på cross, och nu kommer jag att göra det på racer och tempo också. Tempohojen har inte fått komma ut ännu men har testat den lite i velodromen, och den känns riktigt bra! Racern och jag kom bra överens åtminstone i 2,5 timmar idag, sen blev jag trött och dessutom åkte en kabel ut så jag kunde bara ligga på stora klingan precis lagom till Tällbergsbacken. Snålt med glada miner efter det. Jimmy gjorde det mesta av dragjobbet och Rasmus och Jonatan hjälpte också till bra, själv är jag mest glad att dom stod ut med mig på slutet. Men med några ytterligare långa pass så ska det nog börja kännas bra hela vägen.

Allebike, som ligger i Alingsås har förresten en mässa nu på torsdag, kom dit om ni är i närheten!

Förra söndagen medverkade jag också på Sweden Bike expo i Trimtex monter, vilket är ett annat nytt samarbete som jag är glad över! Snart kommer designen på mina nya tävlingskläder så håll utkik!

 

Träningsmässigt så har jag som sagt inte jättebra rytm just precis nu. Men jag har haft en riktigt bra grundträningsperiod hela vintern, simningen har gått framåt och löpningen känns stabil, så statusen inför sommaren är bra mycket bättre än förra året!

Om två veckor blir det dessutom läger på Mallorca med ett härligt gäng bestående av mestadels DSA-folk, då ska nog cyklingen få sig en skjuts också. Ska bli så skönt att komma iväg till värmen!

Tidigare i vinter kände jag mig taggad att köra Ironman Lanzarote i maj, och så kände jag även för två veckor sedan. Fast just nu känns det rätt osannolikt att kunna få in den träning som krävs för att göra ett bra race där, så jag kommer nog att hoppa över det. Fortfarande är SM i Vansbro den enda fasta punkten i årets tävlingsprogram, och det kan nog förbli så fram tills den gått av stapeln! Kan säga så mycket som att jag har två alternativa spår, varav det ena innefattar Ironman Kalmar och det andra inte gör det…

to be continued! 🙂