I fredags fick jag min efterlängtade SEMESTER och vi hoppade genast på planet ner till Barcelona, följt av buss till Andorra.

Har saknat skrivandet här, som synes var senast jag uppdaterade resan till Mallis för 14 månader sen 🙄 Så det här kanske blir nån form av reseblogg framöver-vem vet!

För den detaljintresserade skriver jag här om mina och Jimmys dagsturer, annars finns Instagram ☺️

Intrycket hittills är att Andorra är vackert, bergigt och liiitet! Igår planerade vi en rutt som på kartan kändes som 12mil, men egentligen var den bara halva sträckan.. Vi insåg att det nog inte blir några större problem att utforska större delen av Andorra.

Igår var första dagen på plats, vi hade planerat att cykla ungefär 2 timmar lugnt. Vi utgår från en liten by som heter Anyós mellan La Massana och Andorra la Vella. Vi cyklade bort mot La Massana och sen upp till Vallnord, där UCI MTB loppen går i både downhill och XCO. En lång stigning på ca 10km, åt en glass och rullade ner. Tog inte alltför lång tid! Men så small mitt bakdäck precis innan en serpentinkurva, hade glömt justera en bromskloss så den nötte sönder ett sprillans nytt GP4000-däck. Heja! Blev lite försiktigare rull hemåt med en slang som bubblade ut lite ur däcket…

Såhär såg turen ut:

Blir helt klart att hyra nåt MTB-aktigt nån dag!

Nu blir det mest landsväg här, och asfalten har bara varit fantastisk! Kanske för att de vill fortsätta få hit Touren och Vueltan…

Idag gick ett motionslopp av stapeln, 40års-jubileum för Volta als Ports d’Andorra. Eftersom cykling med okända när jag cyklar utomlands brukar resultera i skrapsår blev det ingen anmälan. Vi hade planerat en tur som vi fick ändra på då de stängt av vägen i motsatt riktning från motionsloppet. Såhär såg dagens tur ut:

Vi åkte först till Ordino, planen var att cykla till Canillo men vi fick vända pga loppet. Ingen tycktes märka att vi inte hade några nummerlappar på så vi cyklade med motionsloppet till Andorras nordvästra hörn. En lång men inte jättebrant klättring till fantastisk utsikt!

 

 

 

Gick lugnt och ganska lätt uppför stigningen, wattsiffrorna var helt ok utan att det kändes som att jag tog i alltför mycket. Bara på slutet det började kännas lite stumt efter nästan en timme uppför. Sen åkte vi neråt, och jag hade förträngt hur stelt det känns att sätta igång efter en lång utförskörning. Blev smärtsamt påmind om det när jag började trampa igen. AJ! Kort efteråt stannade vi tack och lov till i Ordino för lunch.

 

Efter lunchen började misären för min del. Låg sisådär 30-40 watt lägre än i första klättringen i Ordino-klättringen men det var minst lika jobbigt. Började också bli uppemot 35 grader så det hjälpte väl inte direkt. Men upp kom jag iallafall, utan att yttra så värst många ord, och ner i en otroligt vacker dalgång mot Canillo (jag är svag för tallskog)

Vägen mellan Canillo och Encamp är rätt stor och vältrafikerad, men gick nedför åt det hållet så det var ganska fort avklarat.

I Encamp väntade den sista klättringen innan utförskörningen hem, här hade vi 4 timmar på klockan och jag var inte precis pigg. Här i Andorra finns det skyltar varje km av klättringen som berättar hur brant nästa km är. I början av klättringen var det ohyggligt brant, fick bända mig upp på lättaste växeln. Sen på skylten stod det att nästa km har 12% i snittlutning, 5,6 km kvar till toppen. Även nästa km 12%. 37 grader i luften och vindstilla, jag visste bara att jag inte ville gå upp. Fortsatte bända upp cykeln på lättaste växeln och bröt ihop i några sekunder, sen planade det äntligen ut lite. Kunde sitta ner och spinna i nån sekund innan det brantade till sådär överjävligt igen. Jimmy fick gå på 5W/kg för att ta sig upp och jag tog mig upp men definitivt inte på särskilt många W/kg och väldigt väldigt trött.

Belöningen blev en kanonfin utförskörning hem till hotellet, kör fortfarande som en feg svennebanan utför men det blir nog bättre om några dagar ☺️

Hej för mig så länge från balkongen, solen har just gått ner och förhoppningsvis blir det snart svalare än de 26 grader vi fortfarande har.