Som rubriken antyder testade vi idag att cykla till Frankrike, ca 4,5 mil enkel väg härifrån och i vanlig ordning väldigt många höjdmeter.

Vi körde för enkelhetens skull samma väg fram och tillbaka, för att unvika vältrafikerade vägar och onödigt branta klättringar.

Idag var det väldigt blåsigt och höll sig runt 20 grader, grymt skönt! Blev dock en hel del spännande kastvindar i backarna, och i den 15 km långa klättringen mot Frankrike fick man både luta cykeln 45 grader och hålla hårt i styret ibland.

Uppe på toppen av Envalirapasset som det heter precis innan franska gränsen är det lite mera kalfjäll vilket gjorde det ännu lite blåsigare. Men gott om cyklister ute, många hängde på ett café där uppe.

Sen cyklade vi ner några km för att komma till Frankrike, förbi en liten stad som heter Pas de la Casa och nog inte skulle existera om det inte funnits fransoser som är sugna på taxfree.

Vi märkte ingen tydlig gräns, men då asfalten inte kändes lika välvårdad längre började jag misstänka att vi nog var framme 🙂

Området på väg upp dit kallas för Grandvalira, tror det är rätt mycket skidåkning där på vintrarna. Där finns också downhillcykling och rätt mycket grusvägar i dalgångarna. Soldeu heter vår nya favoritby i Andorra, dit kan jag mycket väl tänka mig att åka för att köra MTB nån gång!Här i krokarna runt Anyos är det nästan för brant, så det är nog bättre att köra landsväg.

Där förstod de t o m engelska, hör och häpna! Annars är det Katalanska, spanska eller franska som gäller här.

Idag kändes det för första gången här nere riktigt bra! Jag körde lite styrkeintervaller i Ordinoklättringen, sen bara distans till franska gränsen och tillbaka. Sista timmen klämde jag på med 5 st 30-sekundare bara för att känna efter lite, och tvärdog iallafall inte. Inget märkvärdigt men den stora skillnaden var att jag fortfarande kände mig ganska pigg efter 4.40 i sadeln och drygt 280 TSS (training stress score). Fram tills idag har jag inte haft mycket att komma med efter 200 TSS så hoppas att detta fortsätter!