Andorra på landsväg

I fredags fick jag min efterlängtade SEMESTER och vi hoppade genast på planet ner till Barcelona, följt av buss till Andorra.

Har saknat skrivandet här, som synes var senast jag uppdaterade resan till Mallis för 14 månader sen 🙄 Så det här kanske blir nån form av reseblogg framöver-vem vet!

För den detaljintresserade skriver jag här om mina och Jimmys dagsturer, annars finns Instagram ☺️

Intrycket hittills är att Andorra är vackert, bergigt och liiitet! Igår planerade vi en rutt som på kartan kändes som 12mil, men egentligen var den bara halva sträckan.. Vi insåg att det nog inte blir några större problem att utforska större delen av Andorra.

Igår var första dagen på plats, vi hade planerat att cykla ungefär 2 timmar lugnt. Vi utgår från en liten by som heter Anyós mellan La Massana och Andorra la Vella. Vi cyklade bort mot La Massana och sen upp till Vallnord, där UCI MTB loppen går i både downhill och XCO. En lång stigning på ca 10km, åt en glass och rullade ner. Tog inte alltför lång tid! Men så small mitt bakdäck precis innan en serpentinkurva, hade glömt justera en bromskloss så den nötte sönder ett sprillans nytt GP4000-däck. Heja! Blev lite försiktigare rull hemåt med en slang som bubblade ut lite ur däcket…

Såhär såg turen ut:

temporary_file292195233.jpg

DSC_0005.JPG

DSC_0004

Blir helt klart att hyra nåt MTB-aktigt nån dag!

Nu blir det mest landsväg här, och asfalten har bara varit fantastisk! Kanske för att de vill fortsätta få hit Touren och Vueltan…

Idag gick ett motionslopp av stapeln, 40års-jubileum för Volta als Ports d’Andorra. Eftersom cykling med okända när jag cyklar utomlands brukar resultera i skrapsår blev det ingen anmälan. Vi hade planerat en tur som vi fick ändra på då de stängt av vägen i motsatt riktning från motionsloppet. Såhär såg dagens tur ut:

temporary_file336883579

Vi åkte först till Ordino, planen var att cykla till Canillo men vi fick vända pga loppet. Ingen tycktes märka att vi inte hade några nummerlappar på så vi cyklade med motionsloppet till Andorras nordvästra hörn. En lång men inte jättebrant klättring till fantastisk utsikt!

DSC_0033.JPG

 

 

 

Gick lugnt och ganska lätt uppför stigningen, wattsiffrorna var helt ok utan att det kändes som att jag tog i alltför mycket. Bara på slutet det började kännas lite stumt efter nästan en timme uppför. Sen åkte vi neråt, och jag hade förträngt hur stelt det känns att sätta igång efter en lång utförskörning. Blev smärtsamt påmind om det när jag började trampa igen. AJ! Kort efteråt stannade vi tack och lov till i Ordino för lunch.

 

DSC_0014.JPG
Motljus osv men Ordino är en fin liten by! 

Efter lunchen började misären för min del. Låg sisådär 30-40 watt lägre än i första klättringen i Ordino-klättringen men det var minst lika jobbigt. Började också bli uppemot 35 grader så det hjälpte väl inte direkt. Men upp kom jag iallafall, utan att yttra så värst många ord, och ner i en otroligt vacker dalgång mot Canillo (jag är svag för tallskog)

DSC_0039.JPG

DSC_0034.JPG

received_10155355430815519.jpeg

Vägen mellan Canillo och Encamp är rätt stor och vältrafikerad, men gick nedför åt det hållet så det var ganska fort avklarat.

I Encamp väntade den sista klättringen innan utförskörningen hem, här hade vi 4 timmar på klockan och jag var inte precis pigg. Här i Andorra finns det skyltar varje km av klättringen som berättar hur brant nästa km är. I början av klättringen var det ohyggligt brant, fick bända mig upp på lättaste växeln. Sen på skylten stod det att nästa km har 12% i snittlutning, 5,6 km kvar till toppen. Även nästa km 12%. 37 grader i luften och vindstilla, jag visste bara att jag inte ville gå upp. Fortsatte bända upp cykeln på lättaste växeln och bröt ihop i några sekunder, sen planade det äntligen ut lite. Kunde sitta ner och spinna i nån sekund innan det brantade till sådär överjävligt igen. Jimmy fick gå på 5W/kg för att ta sig upp och jag tog mig upp men definitivt inte på särskilt många W/kg och väldigt väldigt trött.

Belöningen blev en kanonfin utförskörning hem till hotellet, kör fortfarande som en feg svennebanan utför men det blir nog bättre om några dagar ☺️

Hej för mig så länge från balkongen, solen har just gått ner och förhoppningsvis blir det snart svalare än de 26 grader vi fortfarande har.

15002336470121921240543.jpg

Advertisements

Mallorca

Hej hopp!

Befinner mig på ett två veckors läger på Mallorca med DSA triathlon, som ni kanske sett på min Instagram.

Idag har varit den roligaste träningsdagen hittills, vi inledde med öppet vatten-simning i havet på morgonen. Kändes riktigt bra! Längtar tills värmen lägger sig i svenska sjöar men det dröjer nog…

Sen ut på ett cykelpass, mestadels platt idag men en klättring upp till klostret Eremita Betlem utanför Arta. Hade rätt bra flyt uppför, så cykelformen tar sig! Sen fick jag med alla ut på en grusväg i träsket bortanför Alcúdia, dagens näst roligaste sträcka 🙂

Hade lite oflyt i början av veckan när en bilist hade oskicket att slänga upp en bildörr på vid gavel typ 1 meter framför mig. Låg varken först i gruppen eller jättenära bilen, hann nästan undan men styret krokade fast varpå jag gjorde en volt och landade på höft och armbåge. Mina höfter alltså, den har fått så jäkla mycket stryk de senaste två åren. Benet domnade bort och det har varit väldigt svullet, men går som sagt att cykla på nu iallafall.

Tre dagar kvar innan hemresa nu, ska nog hinna med att bli lite trött och brun innan dess!

DSC_0013
Punkastopp…
DSC_0005
#öijerbild

DSC_0012DSC_0019_1DSC_0024_1DSC_0001DSC_0006DSC_0027_1

Jobb, racerpremiär och nya samarbetspartners!

Hej hallå!

Glest mellan uppdateringarna i vanlig ordning, men så som livet ser ut nu så är det nog ungefär månadsvisa uppdateringar ni läsare får vänja sig vid!

Har ju som sagt börjat jobba heltid och gjort det i snart två månader. Ett roligt jobb, men det är tufft att det ska ta så mycket tid av dagen! Helt klart en stor omställning när jag gått från att ha hur mycket tid som helst och jag känner inte riktigt att jag hittat rätt balans ännu. Men det ger förhoppningsvis med sig så småningom.

Veckodagarna är galet effektiviserade och består i stort sett bara av att träna, äta, jobba och sova. Fördelen är att jag njuter väldigt mycket mer av helgen! Men nu i mars så har jag annat inbokad _varje_ helg utom just nu i påsk och då blir det lite för mycket av allt, jag blir sliten och träningen blir inte bra.

 

Men nu är det ju i alla fall långhelg och idag innebar det racerpremiär! 5 timmar, och första turen dessutom på min nya fina Allebike Aero! Kör ju redan Allebike på cross, och nu kommer jag att göra det på racer och tempo också. Tempohojen har inte fått komma ut ännu men har testat den lite i velodromen, och den känns riktigt bra! Racern och jag kom bra överens åtminstone i 2,5 timmar idag, sen blev jag trött och dessutom åkte en kabel ut så jag kunde bara ligga på stora klingan precis lagom till Tällbergsbacken. Snålt med glada miner efter det. Jimmy gjorde det mesta av dragjobbet och Rasmus och Jonatan hjälpte också till bra, själv är jag mest glad att dom stod ut med mig på slutet. Men med några ytterligare långa pass så ska det nog börja kännas bra hela vägen.

2016-03-27 17.43.41
Tempohojen som ska göra mig snabb i Vansbro!
2016-03-27 17.35.57
Linjehojen som jag lekte med idag

Allebike, som ligger i Alingsås har förresten en mässa nu på torsdag, kom dit om ni är i närheten!

Förra söndagen medverkade jag också på Sweden Bike expo i Trimtex monter, vilket är ett annat nytt samarbete som jag är glad över! Snart kommer designen på mina nya tävlingskläder så håll utkik!

 

Träningsmässigt så har jag som sagt inte jättebra rytm just precis nu. Men jag har haft en riktigt bra grundträningsperiod hela vintern, simningen har gått framåt och löpningen känns stabil, så statusen inför sommaren är bra mycket bättre än förra året!

Om två veckor blir det dessutom läger på Mallorca med ett härligt gäng bestående av mestadels DSA-folk, då ska nog cyklingen få sig en skjuts också. Ska bli så skönt att komma iväg till värmen!

Tidigare i vinter kände jag mig taggad att köra Ironman Lanzarote i maj, och så kände jag även för två veckor sedan. Fast just nu känns det rätt osannolikt att kunna få in den träning som krävs för att göra ett bra race där, så jag kommer nog att hoppa över det. Fortfarande är SM i Vansbro den enda fasta punkten i årets tävlingsprogram, och det kan nog förbli så fram tills den gått av stapeln! Kan säga så mycket som att jag har två alternativa spår, varav det ena innefattar Ironman Kalmar och det andra inte gör det…

to be continued! 🙂

2016-02-27 15.53.58
Har blivit mer skidåkning på lugnet än vanligt denna vinter. Och mer ska det bli nästa år!

2016-02-27 15.52.24

2016-03-12 16.25.52
Vi åkte upp till mina föräldrar i början av månaden och njöt lite av vårvintern. Vet ni förresten hur man kväver en norrlänning? Man ger dom en bunt mariekex och sen när dom stoppat in dem i munnen frågar man: Har du en skoter? *inandnings-jo*

4 provocerande saker med årets Vasalopp

Årets Vasalopp har gått av stapeln och för min del innebar det 4 timmar på cykel framför tv:n. Helt ok så länge man tittar på Vasaloppet men alla andra dagar om året kan man ju ha roligare än så!

Funderar faktiskt på att köra Vasaloppet nästa år. Klarade att dubbelstaka 5km på Lugnets VM-spår (inklusive mördarbacken) förra veckan så nu inbillar jag mig att jag har lite talang för just stakning 🙂

Finns flera saker med årets Vasalopp som förtjänar att ventileras. Det första har redan ventilerats friskt i sociala medier och gäller damernas upplopp som på någon kilometer förvandlade damtävlingen från riktigt spännande till ett skämt. Vasaloppets strategi att snällt be herrarna att hålla åt sidan när det är dags för damernas spurt fungerade inte under Cykelvasan i somras heller, så att det inte fungerade idag borde inte komma som någon överraskning för arrangören.

Det är i allra första hand ett arrangörsproblem, jag tror inte att det är så himla lätt för herråkarna runtomkring att ha koll på exakt vem som befinner sig i vilket spår hela tiden i en stor klunga efter 89km. Det måste till tydligare signaler från tävlingsledningen när åkarna runtomkring damtäten ska hålla sig undan och var de då ska ta vägen. Hoppas verkligen att Vasaloppet tar tag i det här på riktigt nu!

En annan sak som provocerar mig är att dessa åkare benämns som gubbar eller “elitmotionärer” som SVT valde att kalla dem. Låter ju lite som att Brittas kapacitet är jämförbar med en genomsnittlig motionärsgubbe, och inte de manliga elitåkare som faktiskt blir topp-100 på Vasan (om än inte alla där kan åka i internationella proffslag). Lite nyans vore passande!

Vad är ens en “elitmotionär”? Hela ordet säger ju emot sig själv. Elitsatsar man är man inte motionär och motionerar man… ja, då strävar man väl inte efter placeringar?

En sista sak som provocerar är det faktiska gubbarna, de relativt fåtaliga som tycker det är helt ok att damerna inte får ett rättvist upplopp på grund av att de får draghjälp av herrar genom resten av loppet. Ingen, man eller kvinna, som tror att man kan ta segern gör ju klokt i att lägga sig i spets större delen av loppet. Det hade inte jag gjort i alla fall, och förmodligen ingen av gubbarna heller om de någonsin skulle vara i den situationen…

Även om upploppet blev som det blev är jag i alla fall grymt imponerad och inspirerad av damerna i täten!
John Kristian Dahl vann på 4:08. Smutna, Britta Norgren och Lina Korsgren kom ganska precis 10min senare, dvs 4% av herrarnas åktid!

I ganska många uthållighetsidrotter brukar det ofta skilja ca 10% mellan snabbaste herre och dam, t. ex världsrekordet i Marathon skiljer ungefär så mycket (2:02 för herr vs 2:15 för dam). I helgen hade även VM-serien i triathlon premiär i Abu Dhabi, och där var skillnaden 9.4% mellan herr- och damsegraren.

Kanske en inte helt vattentät jämförelse mellan olika idrotter, speciellt när taktik och skidföre spelar in, men inte desto mindre oerhört imponerande, och de killar som fortfarande inte kommit förbi stadiet att man tycker det är sååå pinsamt att bli slagen av en tjej i t ex Vasaloppet borde nog tänka om och inse hur långt dessa tjejer har kommit!

 

 

Ett nytt kapitel!

Nu händer det saker och ting hos mig även om det är lugnt på tävlingsfronten ett tag till!

Från och med i morgon tisdag blir jag nämligen heltidsanställd som kemist på lasarettet i Falun! Det känns jättekul och ska bli spännande, även om det kommer att bli en utmaning att kombinera med träningen. Men jag har jobbat heltid förr och presterat bra på tävling så det här ska nog bli bra också! Tillräckligt mycket flex för att hinna med DSA:s morgonsimningar och 5 minuter på cykel mellan hemmet/jobbet och Lugnets simhall hjälper ju en hel del. Sen kommer jag att få vänja mig vid att göra kvällspasset lite senare och de långa passen blir fortfarande på helgerna, så sådär värst stor skillnad just träningsmässigt räknar jag inte med. Motivationen är på topp!

 

Den stora skillnaden kommer att bli att jag kommer att behöva bli väldigt mycket bättre på att planera måltider, matlådor, tvätt och andra småsaker som jag annars har kunnat fördriva dagarna med. Jag räknar inte med att ha tid till sådär värst mycket annat, så det är ju tur att det sociala får sitt både på träning och jobb! På det stora hela tror jag faktiskt att det mest kommer att ha positiva effekter.  Det jag tyckte kunde ställa till det mest när jag jobbade heltid tidigare var att det är ganska svårt att göra ett bra intervallpass om man har jobbat en hel dag och är mentalt utmattad. Men det vet jag ju om nu och då får jag helt enkelt vara lite smart i träningsplaneringen, t ex göra de tuffa passen på morgonkvisten istället. Nya tider och vi får se hur allt går!

 
Till helgen går Velodrom-SM av stapeln här i Falun! Förra året överraskade jag med SM-silver i poänglopp och utmanade till och med om guldet i 3000m förföljelselopp, så i höstas tänkte jag att det vore lite mäktigt ändå att försöka få en sån där mästartröja på 3000m. Men med tanke på det jag skrev ovan om nytt jobb och den mentala utmattning det nog kan medföra särskilt den första veckan, står jag över SM i år. Sen har jag inte hittat någon bra velodromform i år heller då jag fokuserar mer på simning och löpning just nu, så jag hade nog inte kunnat utmana på riktigt ändå. Nästa år kanske!

 

Annars tränar jag på rätt bra här trots att vintern envisas med att pendla mellan -20 och +4 och sällan något däremellan. Bra läge att fokusera på simning helt enkelt! Långfärdsskridskor och längdskidor blandat med lite trainer är perfekt om man som jag tycker det känns lite överskattat att sitta och frysa på cykeln såhär års! Och vill man inte göra det kan man ju alltid åka till Gran Canaria istället som sambon har gjort, ser ju inte alls skönt ut 😉

 

 

 

 

Nyårsblogg

God eftermiddag!

Nyligen hemkommen från en julvecka i vackra Norrbotten. Det dagliga projektet där uppe bestod i att försöka fånga dagen, och det är inte sådär tvärenkelt och avslappnande som man kan tro. Solen går upp ungefär 10 och ner kl 13, så det gäller att vara på hugget om man ska göra nåt i dagsljus! Löpning och skidpremiär har det blivit, 75km skate fördelat på 4 pass. Grym vinterträning!

Tänkte ge mig på en sammanfattning av året som gått, och avsluta med att blicka framåt!

Säsongen 2015
Rent prestationsmässigt så var det en ganska medioker säsong, men den har haft sina guldkorn. Jag har (oftast) haft kul när jag tävlat, iallafall på de kortare distanserna men rytmen i träningen har jag inte hittat tillbaka till förrän nu i oktober.
Med det sagt är det ju inte så märkligt att det här blev nån form av mellansäsong! Förberedelserna var minst sagt bristfälliga, där jag förra hösten gick från att ha tappa motivationen helt, till att tycka att det här med cyclocross var rätt skoj, till att fundera på om jag skulle sadla om till cyklist på heltid till att till slut återigen känna att det är triathlon jag vill hålla på med. Tävla var det som kändes som roligast, men när man inte presterar på topp så blir det ju inte riktigt lika kul det heller!

Guldkornen var ändå:

  • Segern i Vansbro triathlon
  • Upplevelsen runtomkring Challenge Philippines, där jag fick träffa en brevvän från barndomen för första gången! Tävlingen var också häftig men kroppen var om möjligt ännu mindre förberedd efter att just ha avslutat en megaförkylning.
  • Att jag fixade Challenge Denmark på hel ironmandistans, Solleröloppet och Soldvarvi på cykel och Vansbro ½IM inom loppet av två veckor.

Det sistnämnda gav förhoppning om att det nog går att få fram något riktigt bra den här säsongen! Jag ville göra något annorlunda och begav mig ner till Alperna för att testa något riktigt backigt.
Om jag varit oförberedd inför hela triathlonsäsongen så var jag ju helt klart oförberedd inför så långa klättringar också. Även om jag är rätt så bra på de korta klättringar som finns i Sverige så är det verkligen en HELT annan sak med långa klättringar. Jag startade men gick inte i mål i Alpe d’Huez triathlon, hade en riktigt dålig känsla hela dagen och som sagt inte tillräckligt förberedd. Dessutom kraschade jag rätt hårt redan första dagen i Alperna. Jaja, jag hade kul innan och efteråt iallafall och fick titta på Tour de France live!

Sen satte hälsan stopp för fortsatt triathlontävlande, kände att jag började få upp ångan och blev nog så entusiastisk! Började sedan bli brutaltrött, få yrsel och illamående och tog en massa prover på vårdcentralen. Det enda som visade sig konstigt där var att mitt blodsocker var väldigt lågt, trots att jag ätit relativt nyligen. Sen bröt nåt förkylningsliknande ut och sedan jag blev frisk från den har jag inte haft några problem alls, skönt det!

Var kanske välbehövligt med en timeout där jag gjorde en väldigt detaljerad plan över träningen till nästa säsong. Jag coachar mig själv nuförtiden och är med på de flesta gemensamma DSA-passen, ett upplägg jag känner mig riktigt trygg i!

Planering inför nästa säsong
Just nu befinner jag mig i slutskedet av den första fasen i min grundträning. Som ni säkert har sett har den inneburit att jag kört svenska cupen i cyclocross, där jag slutade 4:a totalt!
Man skulle ju kunna tro att jag gjort som förra året och bara cyklat (stor skillnad på cykelkvalitet om man låter bli att springa) men jag har lärt mig från säsongen som varit. I år kom aldrig min löpning igång ordentligt men 2016 blir det andra bullar. Även om jag ville göra så bra som möjligt ifrån mig på CX-cupen så har jag inte cyklat mer än tre, i enstaka fall fyra gånger i veckan. Annars har jag mest sprungit, och simmat om än sparsamt!

Roligast just nu är, hör och häpna, simning! Inte bara för att det inte spelar nån roll för simningen om det är -15 ute, utan jag har hittat nån känsla som jag tror det går att få fart på bara jag simmar mer. Jag bestämde mig tidigt i höstas för att lägga om min simteknik, eftersom jag inte fick min befintliga teknik att gå särskilt snabbt. Inte det lättaste när man har en massa invanda felaktiga rörelsemönster, men jag har sett till att vara fräsch i kroppen varje gång jag simmat för att inte falla tillbaka i gamla mönster.
Simhoppet lever! (Höhö)

På det personliga planet händer det en hel del också, jag håller t ex just nu på att bli sambo med Jimmy 🙂 Har inte varit sådär värst inspirerad att blogga om min träning, det händer så mycket sjukt i Sverige och runtom i världen som känns mycket viktigare, om än skrämmande.

Vad tänker jag köra för tävlingar 2016 då? Jag har några parallella planer, men ett som är säkert är Vansbro triathlon! Jag har goda minnen därifrån och det ska bli riktigt kul när tävlingen får SM-status nästa år.

Återkommer efter nyår med lite mer spännande nyheter och planer, tills dess bjuder jag på en sneakpeak på min nya tempohoj som väntar på att bli ihopbyggd! 😍

DSC_0089

Skridskor är årets nyhet på träningsprogrammet! Rätt likt tempocykling då man trycker på, fast skönare för axlarna
Skridskor är årets nyhet på träningsprogrammet! Rätt likt tempocykling då man trycker på, fast skönare för axlarna

Gott Nytt År! Hoppas ni ser fram emot 2016 lika mycket som jag! 🎆🎇🎉

 

SM i cyclocross

Halvtid i CX-säsongen och i helgen gick SM av stapeln i Stockholm!

En kort sammanfattning av läget sedan senaste blogginlägget i samband med cuppremiären: Blev sjuk i 2 veckor direkt efteråt, frisk igen lagom till nästa CX-helg i Uppsala och Västerås. Sen har jag kunnat träna på bra och var laddad inför helgens drabbning!

Med superstars som bland andra Jenny Rissveds och Emma Johansson och flera andra riktigt duktiga nationella åkare på startlinjen hade jag på förhand bestämt att en topp-8 vore bra, topp 5 helt fantastiskt. Jag fick stå i första startled och fick till en helt magisk start, kul att känna att det ändå finns potential! Emma kom förbi före till första kurvan och jag tyckte det passade rätt bra att lägga sig på hjul och låta de andra sätta upp pace. Lite konstig men rolig känsla att komma iväg så bra! Det gick ju dock lite fort där framme, inte en chans att jag skulle kunna hänga på där i 40min, särskilt i det lite mer tekniska partiet. Sen kom banans “triathletfilter”. Normalt behöver man kliva av cykeln ett par gånger på en CX-bana, men här var löphindrena såpass låga att så gott som alla kunde hoppa över dem. Tyvärr inte jag dock och plötsligt rasslade det förbi en massa cyklister. För varje varv tappade jag mycket i det området, kunde jaga ikapp på resten av banan och med två varv kvar var jag ifatt duon på 8-9:e plats. Jag satte in en attack som tyvärr straffade sig, jag fick så mycket syra att magen höll på vända sig ut och in, det gick verkligen inte att trampa! Så det varvet blev det långsammaste av alla, och jag började dessutom strula onödigt mycket för att jag var så slut, så jag lyckades aldrig jobba in avståndet igen. En 10:e plats, där jag möjligen kunde ha kört liiite smartare på slutet men jag gav allt! Och då kan man väl inte vara annat än nöjd?!

Loppet livesändes på nätet och finns till allmän beskådning här:

Vill man se en skymt av min fina start så klickar man på klippet damelit/damveteran, spolar fram till ca 59:35 och så är det jag i vit hjälm och svarta kläder och gula strumpor till höger i bild. Tittar man sedan vidare får man se mer riktigt grym cykelåkning av framför allt Jenny!

På söndagen var det sedan dags för UCI-lopp på samma bana. Den tävlingen räknades också in i Svenska cupen så jag ville köra bra, men vaknade verkligen på helt fel sida och var nog ganska tömd på energi från gårdagen. Står man sedan på startlinjen och känner sig helt genomvärdelös, ja då är det inte lätt att göra något vettigt i en sport som bygger väldigt mycket på självförtroende. Kom ändå iväg hyggligt, om än inte alls lika bra som gårdagen. Råkade sedan klicka ur pedalen i en kort brant backe i början, fick totalstopp. Less. Klickade ur pedalen IGEN nästa backe på skrå. När sedan tredje backen gick riktigt kasst och jag bara halkade runt, ja då fick jag verkligen behärska mig för att inte kasta cykeln så långt jag kunde in i skogen (Har ju redan pajat en hjälm i ren CX-rage, blir ju som dyrt om man ska hålla på sådär).  Så jag kom aldrig in i loppet och bröt efter ett halvt varv, var sen på allmänt tråkigt humör innan det gick in att alla har dåliga dagar ibland. Så, ingen känsla jag väljer att leva kvar i utan nu kan det ju bara bli bättre!

Jag har lite lätt att glömma bort hur jag ska förhålla mig till den här sporten; det ligger ju trots allt ganska långt bort från mitt egentliga fokusområde. Även om jag vill ha bra placeringar i cupen och på SM, hur mycket kan jag förvänta mig utan någon som helst bakgrund av att cykla i terräng  mot de tjejer som kör betydligt mer dedikerat med mina just nu ca 3 cykelpass i veckan? Den enda jag någorlunda rättvist kan jämföra mig med på CX-arenan är Lisa Nordén, och hon är ju som bekant rätt duktig och har sisådär 10 års mer erfarenhet av elitsatsning än mig 🙂 Jag är starkare (på slät väg) än många av de som kommer före mig på tävlingar, och det kan vara frustrerande att bli hämmad av mina tekniska färdigheter på en CX-bana. Men det är ju trots allt väldigt utvecklande, rolig, jobbig och bra träning, det är därför jag gör det här så jag ska försöka komma ihåg det framöver!

 

2015-10-25 13.50.53
Martin Eriksson flög fram och visar hur man tar sig över ett hinder utan att slösa tid och energi!
repost_temp
Såhär gjorde jag 😛

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fint väder hade vi, lite bilder från vårt lopp. (Foton av Niclas Berg och Jimmy Bodin)

received_10153599991695519 received_10153599991600519 received_10153599991035519 received_10153599990910519 received_10153599990845519 received_927953390607390 received_927953297274066 received_927953237274072 received_927953143940748

Viktigt att undvika vurpor i CX! Actionbild när Jimmy lyckas fint med det:

received_927953103940752 received_927953083940754

Nu är det två tävlingsfria helger kvar fram till CX-cupen i Eksjö i mitten av november, gott om tid att träna!

Jag kör ju CX för Boddan Cycling Project, gilla gärna facebooksidan för tätare uppdateringar och bilder!