Premiär i CX-cupen

 

Tiden går och nu har jag lagt locket på triathlonsäsongen och istället i år igen hoppat på cyclocross-cirkusen!

Anledningen till att det inte blir något mer triathletande i år är att min kropp av någon anledning är väldigt, väldigt trött. Just nu håller vi på att reda ut varför det kan vara så och jag väntar på svar på blodprover. Jag har successivt varit tvungen att träna mindre och mindre och vila mer under sommaren, sovit mycket utan nån förbättring, och samtidigt mått väldigt bra mentalt bortsett från tröttheten så det känns ju som att det borde vara nåt rent fysiologiskt som spökar. Det enda avvikande vi hittat hittills är ett väldigt lågt blodsocker. Men mer om det senare, det var ju CX det här inlägget skulle handla om! Kommer en sammanfattning av min triathlonsäsong snart också.

CX-cupen ser jag som en del av min grundträningsperiod, och just den typen av träning passar mig ganska bra just nu då man kommer undan med ganska liten veckovolym. Jag håller igång simningen och löpningen också, men det dröjer till december innan det blir mer fokus på de grenarna.

Göteborg bjöd strålande väder, en teknisk och varierande bana och många talangfulla tjejer på startlinjen. Lite ringrostigt på lördagen, och då jag fick lov att köra med träningshjul bak greppar det inte riktigt som det ska men det var bara acceptera. En 6:e plats blev det till slut, jag hade kul och inget mer att ge så jag är nöjd!

Under söndagens lopp satt kurvtagningen och skogsåkningen betydligt bättre, och jag var stabil varv efter varv utan att tröttna. Tävlingen blev ett mentalt spel om 4:e platsen då jag hade en ung och talangfull hemmacyklist på hjul i nästan hela loppet. Jag var starkare på 80% av banan, hon klart bättre i skogen och lyckades utnyttja det till perfektion då vi var tvungna att köra om en senioråkare precis i det svåraste partiet på banan, vilket inte jag inte klarade av lika bra. Men jag blev 5:a och fick pris iallafall! Fick mig en rejäl mental prövning i psykningar när personen jag hade på hjul fick hejarop i varenda hörn av banan (det finns många hörn i en CX-bana). Sånt ska man såklart inte ta åt sig av i men efter några sådana varv ville jag bara vråla HÅLL KÄFTEN åt de som ropade hur dålig jag var och hur bra hon var.  Skrek rakt ut i frustration efter målgång då jag inte ens fått en ärlig chans att spurta om 4e platsen. Spelar ju ingen som helst roll EGENTLIGEN om jag blir 4a eller 5a. Men ibland känner man bara så. Fick väl känna att jag lever iallafall 🙂

Tycker hursomhelst att jag har utvecklats jämfört med förra årets CX-tävlingar! Snart kommer mina tävlingshjul och då har jag en helt annan känsla att vänta i kurvtagningarna (lågt däcktryck är viktigt i CX). Ser fram emot kommande cuptävlingar!  Lite bilder nedan, fotat av Janne Bodin:

DSC_6955 DSC_6957 DSC_6958 DSC_6960 DSC_6962 DSC_6965 DSC_6967 DSC_6968 DSC_6970

Den antågande formen!

Det är så dags nu, men nu har kroppen faktiskt börjat svara efter att ha varit ganska så medioker hela sommaren! Vilken fantastisk känsla det är att kunna trycka på så det känns som att benen kommer att vika sig närsomhelst, men ändå ha kraften att kunna pusha lite hårdare.

Banprofil på Baggbo

Ett litet projekt den här säsongen har varit att köra den beryktade Baggbobacken med jämna mellanrum för att se om jag utvecklas nåt. Alla detaljer om backen kan man läsa om på det här gamla inlägget på Öijers blogg eller på Strava. I år körde jag backen för första gången 13 april, då gick det på 7.11 (förvisso i mördande motvind). 23:e maj gick den på 6.36, och 16 juli på 6.09. Nu den 16 augusti kunde jag fläska på med en J*la massa watt i första delen av backen och ändå hålla ihop hyggligt på den flackare delen och sista branten, och vips hade jag putsat rekordet till 5.35!  Plötsligt känns inte min egen lilla drömgräns på 5.30 så långt borta 🙂

Igår körde jag även dalacupen på cykel tillsammans med större delen av Faluns toppcyklister. Jag lyckades glömma skorna hemma och kom i sista sekund, så jag fick starta ouppvärmd. Såhär skönt var det!
dalacupenVar ganska aktiv på andra varvet och uppnådde målet att bli trött, tyvärr fanns det inget kvar att spurta med och jag fick ge mig för Hanna. Fick även till ett väldigt nyttigt bricklöp direkt efter, hade ganska så mosiga ben vill jag lova! Både löpningen och simningen börjar också ta sig, så jag är väldigt sugen på en fin avslutning på säsongen!

Många diagram blev det i dagens inlägg. Såhär fint hade normala klubben det i söndags på turen där jag gjorde mitt Baggbo-försök, som även innehöll en hel del fina grusvägar och över 1000 höjdmeter 🙂

2015-08-16 16.46.01

Alpe d’Huez triathlon

Nu när jag bloggat så mycket om uppladdningen inför Alpe d’Huez triathlon så får jag väl dra fingrarna ur och berätta hur det gick också. Ibland har jag sådana dagar när kropp och huvud inte samarbetar alls, och en sån dag hade jag just på tävlingsdagen så det gick käpprätt åt h-e.

Resan i sig har ju varit väldigt trevlig, men om man ser till syftet att jag åkte ner, att träna för att sedan prestera bra på tävlingen så blev det ett riktigt fiasko. Jag hade kommit igång bra efter sjukdom, skippat både SM på olympisk och medeldistans för att ge mig själv bästa möjliga förutsättningar att prestera på tävlingen och så kommer jag ner, inleder med att krascha och sen svarar inte kroppen alls på tävlingen. Så ja, det suger. Har nog aldrig känt mig så kraftlös på en tävling förr faktiskt.

Sträckorna som skulle avverkas tillhör inte någon av de standardiserade distanserna vilket jag tycker är trevligt. Mycket roligare att man anpassar banan efter terrängen och inte krystar fram nån konstig extrasväng som ändå inte är kontrollmätt. 2,2km simning, 115km backig cykling med 3 stora klättringar och sedan 22km löpning på toppen av Alpe dHuez. Simningen gick i klart och fint alpvatten, men var kall och trång vilket är det värsta jag vet i simväg, jag ville bara bryta efter 400m.

Växlingen gick fint och jag kom iväg ganska bra i början, mest nedför då så det gick ju köra på lite. När vi kom till första långa klättringen, Alpe du grand Serre, efter ca 3 mil avslöjades min brist på vana i långa backar. Åkte jojo fram och tillbaka i startfältet på blandad effekt och lyckades inte hitta någon känsla alls medans Jean-Claude, Philippe och vad alla nu hette stabilt nötte i sitt tempo. Kanske brände jag ut mig nån gång här, jag vet inte men nån rytm hittade jag inte. Dessutom kände jag mig lite illamående och det ville inte släppa på hela cyklingen. I nedförskörningen var jag försiktig, för med färska skrapsår var jag inte så sugen på att vurpa igen. Här kan man förlora jättemycket tid och det gjorde jag också. Uppför Col d’Ornon, nästa klättring så hittade jag faktiskt lite känsla ett par gånger men i väldigt, väldigt korta sekvenser som gick över snabbt. Tog det piano i utförskörningen ner mot Bourg d’Oisans, jag hade redan bestämt mig för att bryta men var ju tvungen att ta mig uppför den där brutala backen Alpe d’Huez ändå. Och hu vad det gick sakta. Och sen ville jag inte mer, låg ändå ca 100 år efter i tävlingen och jag åkte ner för att prestera, inte motionera.

Hänga läpp är ju väldigt okonstruktivt men lite svårt att låta bli ändå. Men det går över. Debatterar lite med mig själv vad jag ska hitta på härnäst, återkommer om det framöver 🙂

2015-07-31 17.29.57
Vi kan ju vara vinnare ändå, jag och Cilla 🙂 Stort tack till Cilla och Annelie för sällskapet och bidragandet till att mina nerver hölls i skick veckan innan!

The race that wasn’t

Idag var tanken att jag skulle stå på startlinjen i kortdistans-SM i Cykel på SM-veckan i Sundsvall. Dock visade det sig vara lite dumt att försöka göra överhuvudtaget något annat än att inta vågrätt läge efter Vansbro triathlon, kroppen fick nog och gav igen med både nackspärr och förkylning.

Nåja, inte hela världen även om det hade varit jättekul, känner att jag lärde mig en hel del om GP-lopp på Soldvarvi. Jag har åtminstone tid att jämna ut solbrännan! Men nu här närmast blir det kul att slå på SVT 1:

9.30 drar damerna igång, jag tror på guld till junioren Frida Knutsson från Falu CK!

11.15 är det dags för herrarna, då blir nog Jonas Ahlstrand svårslagen.

velodrom gp
Frida Knutsson och Jenny Rissveds ställde skåp på Velodrom GP för ett par helger sedan. Foto: Henrik Plyhm
2015-06-28 15.39.17
Delar av herrklungan på SM i linjelopp på Sollerön förra helgen,

Upp på hästen igen

I morgon är det dags att tävla igen, då det anrika Solleröloppet går av stapeln! No rest for the wicked. Har ägnat veckan åt återhämtning och det ska bli intressant att se hur kroppen reagerar såhär tätt inpå! Mentalt är jag taggad, musklerna oförskämt pigga men jag sover som en sten på nätterna och på dadgarna känns det ändå som att jag fått en släng narkolepsi. Den som lever får se vad lite tävlingsnerver kan göra på det!

100km är damloppet som startar tidigt på midsommaraftons morgon. Ska bli så kul att hoppa upp på linjecykel igen och få tävla så nära mina vanliga träningsmarker!

Jag kör även kortbaneloppet Soldvarvi på midsommardagen så cykelbenen ska nog få härdas i helgen 🙂

Dalacupen

Igår bar det av till metropolen Linghed norr om Falun för Dalacup i cykel! Årets andra deltävling och premiär för min del. Alltid lite spännande! Det är sjukt roligt med dessa träningstävlingar, alltid gott om snabbingar på startlinjen så det har en förmåga att bli rätt jobbigt!

Det var nära att det inte blev något race alls för mig, fick punka på tubdäcken precis innan start. Som tur var hade Erik Wallén ett träningshjul över som jag fick låna! Det dröjde inte länge innan attackerna började hagla på första varvet, och jag kände verkligen att jag utvecklats för jag kunde sitta kvar med kontroll istället för maxpuls, som det brukade vara förra året! Hamnade till och med i en utbrytning på andra varvet och när vi blev ikappåkta av klungan tog jag några förningar även när det gick fort. Så jag är riktigt nöjd med cykelformen just nu!

Inte lika nöjd med psyket dagen till ära däremot. Hade precis börjat tänka att jag skulle åka med killarna alla 4 varv (tjejer kör 2 varv men jag var ensam tjej) och så krävdes inte mer för att få mig ur balans än en utskällning för att jag gick åt sidan istället för att gå runt och dra när jag kände att jag inte orkade ta en förning i slutet på andra varvet. Väldigt onödigt och den millisekunden jag tappade fokus gjorde att det som precis hade känts så himla bra plötsligt blev tråkigt och jag släppte klungan. Snittet låg kring 41km/h och rätt ofta 45-50km/h när det gick fort så jag gjorde mitt bästa om man säger så. Måste träna upp teflonpsyket lite och hålla mig till min plan istället för att låta sånt påverka!

Som tur är kommer det ju en massa fler chanser att köra dalacup i sommar så jag ser fram emot många roliga race! Det finns ju en dalacup i triathlon också, första deltävlingen går 3/6 på Lugnet så det får nog bli nästa race för min del!2015-05-26 19.59.06

2015-05-26 19.59.08
After race-häng i Linghed som bjöd på lite sol kvällen till ära
2015-05-26 19.59.31
Kvällens utbrytarkungar! Oskar, Albin och Jimmy