Så, nu börjar jag sakta men säkert komma ur min förkylning. Drygt att det alltid ska ta minst en vecka att bli frisk för mig, kommer så gott som aldrig undan med ett par dagar som en del verkar kunna. Under den veckan brukar jag alltid vara rätt lugn i början, för det går ju över snart. Men på sisådär dag 4-5 börjar jag tappa huvudet och hoppet om att jag NÅNSIN ska kunna träna igen. För det måste ju vara flera månader sen jag gjorde det sist, känns det som iallafall. Vis av erfarenhet vet jag också att träningen kommer att kännas helt fruktansvärt dålig när jag väl kommer igång, men om ytterligare en vecka är jag igång igen.

Idag har jag simmat lite lätt, kul med fräscha muskler iallafall men det tog 400m innan jag blev trött 🙂

Från början hade jag tänkt ställa upp i SM på olympisk distans i Västerås nästa helg. Inte för att jag gjort någon specifik kortdistanssatsning, men för att cykelbanan nog passar mig väldigt bra. Det kommer inte att hinna ske några mirakel på 10 dagar, och det är trots allt ett SM. Jag vill inte komma dit i kass form så därför avstår jag.

Nu ska jag istället köra en hel del backträning och låta tempohojen stå still ett tag! Sommarens stora mål för mig ligger i Frankrike, jag är anmäld till Alpe d’Huez triathlon den 31a juli och planerar sedan att köra Embrunman, känt som världens tuffaste triathlontävling, den 15e Augusti! Båda tävlingar bjuder på brutala backar i franska alperna, sånt tycker jag är kul!