Nu var det ju hemskt länge sen jag skrev igen. Blev ju frisk från förkylningen och sen har jag mest tränat på! Dessutom har de flesta semester nu så jag får passa på att vara lite social i verkliga livet istället.

Som vanligt var det segt att komma igång med träningen, men tycker det har gått ovanligt bra. Förutom simningen som varit heeelt uppåt väggarna dålig. Men det tar sig med lite kontinuitet.

Sen så har jag faktiskt tagit mig ner till Alperna nu! Tanken är ju att jag ska tävla i Alpe d’Huez triathlon nästa fredag. Det blir något helt annat än en vanlig platt svensk tävling. Något jag uppskattar väldigt mycket men är ändå skitskraj. På en bana som Vansbro triathlon vet jag ju precis vad jag ger mig in på, men detta..? Den som lever får se 🙂

Vi bor i Les Deux Alpes, stället kokar av Tour de France-feber blandat med downhillcyklister. Vackert som tusan och nära till många fina klättringar som t ex Alpe d’Huez! Den ska jag ge mig på nån dag.

Dag 1 har varit händelserik, inte bara i positiv bemärkelse. Här kommer ett utdrag i bilder!

Japp, då var alltså årets första asfaltseksem införskaffat. Träffade på ett stort gäng danskar som skulle åt samma håll och cyklade med dem. Det såg ut som ett gäng som skulle köra belgisk kedja i 27km/h ungefär, så tänkte att det kan ju va skönt att mjukstarta lite. Dock var väl testosteronnivåerna i gruppen nog så höga och alla körde järnet från start. Hann börja tänka att det gick väldigt vingligt för vissa och att jag nog skulle cykla själv istället. Cyklade ikapp tätkvintetten som ändå såg ut att ha lite koll på läget, men plötsligt bromsar dom in kraftigt, utan att ge tecken och inte av nån annan anledning än att dom tyckte det gick fort utför? Jag hann inte bromsa snabbt nog och lyckades inte väja för bakhjulet framför mig. Asfalt. Aj. Blev mest förbannad på mig själv för att jag cyklat med folk jag inte känner. Är ju väldigt bortskämd i Falun med folk som kan cykla och inte gör random inbromsningar.

Men gjort är gjort! Armbågen är hårdast drabbad så får vänta nån dag med att simma. Annars mest ytliga skrapsår som tur var! Och reparatören på trek-verkstaden här i Les 2 Alpes rätade upp fästet till bakväxeln på nolltid, så snart är allt frid och fröjd igen!