Hemma igen efter en riktigt trevlig helg med cykeltävlingar på Sollerön! Väldigt väl arrangerade tävlingar och en perfekt plats att fira midsommar på.

Förra veckan ägnade jag mest åt återhämtning och jag gick in i tävlingen med inställningen att det blir ett intressant experiment att se hur kroppen reagerar så tätt inpå en ironman. Att jag plötsligt skulle ta tvärslut och inte orka nånting fanns definitivt med i beräkningarna men det gick klart över förväntan!

På fredagen gick Solleröloppet på lite drygt 100km av stapeln, med några tuffa passager i banprofilen.

Att återigen sitta på linjecykel kändes roligt men ringrostigt, jag har tappat mycket cykelkänsla av att sitta på tempocykel. Starten gick redan kl 07.15 och det var ingen värme att tala om. I damklungan går det till så att det går ganska sakta under transportsträckorna, men när det är dags för backe blir det hårdkörning och maxpuls. Raka motsatsen till triathloncykling. Första backen kom ganska tidigt i Gesunda och det blev en chock för kroppen att lite halvfrusen ta sig an backen, och fältet sprack upp rätt ordentligt redan där. Att cykla i backe kräver också en del teknik och det kändes väldigt kantigt, men jag lyckades ändå trycka mig upp på råstyrka såpass att jag inte behövde jaga alltför länge för att vara med bland toppen igen strax efter backen. Sen blev det en ganska lång transportsträcka till Orsa där det inte hände så mycket, men jag kände mig stark och var aktiv i dragjobbet. Dags för första backpriset och unga supertalangen Ida Jansson stack iväg, fältet sprack upp ytterligare och även Ida Erngren kom iväg lite. Fler backar väntade och jag kände att jag saknade formen för att kunna gå riktigt hårt i backarna, men ju fler och längre backar desto starkare var jag gentemot de andra. Det jag inte hade i benen hade jag åtminstone i huvudet och jag fick dra mycket efter backarna innan vi fick till ett bra samarbete i klungan som hämtade in Erngren ganska snabbt. Många i klungan verkade inställda på ett race om andraplatsen vilket inte fanns på kartan för mig, men tillräckligt många gick runt för att senare hämta in Jansson. En bra bit plattåkning in till mållinjen och dragviljan i gruppen dog ut. Själv ville jag hålla hög fart med förhoppningen att så många som möjligt skulle bli grillade innan spurten. Gjorde flera utbrytningsförsök men grillade nog mest mig själv. Bra träning iallafall 🙂 Det hade även varit bra att kunna banan, jag gjorde ett sista försök med 1km kvar till mål, upptäckte att det var en skarp vänsterkurva in mot målbacken som gör att man tappar väldigt mycket fart. Var först genom kurvan men sen kom klungan och jag tvärdog på upploppet. 11e plats men med en djärv satsning kan jag bara vara nöjd med vad kroppen klarade!

På lördagen var det dags för kortbaneloppet Soldvarvi, samma sista 1km på banan som skulle tas 10 gånger, spurtpris vartannat varv. Med den spurtform jag haft på fredagen gav jag inte mycket för mina chanser men tänkte att det kunde passa mig ganska bra att komma i utbrytning. Dessutom var jag lite nervös för att behöva trängas alltför mycket i kurvorna då kurvtagningen inte var tipptopp efter några veckor på tempocykel. Min klubbkamrat Clara är duktig på klungspurt så det kändes som att vi skulle kunna göra nåt bra ändå även om jag inte skulle komma loss! Jag gick tidigt, redan på andra varvet och drog upp farten ordentligt, hade lucka men fick återigen se mig bli ikappkörd och omåkt på målrakan. Jag slet mig fast i klungan men i mitten av loppet var jag väldigt nära att orsaka en krasch. Kom fel in i en kurva, låg i mitten av klungan och fick inte mindre än tre bakhjulssläpp. Fick kroppskontakt med Penton, tur att hon är van och stabil så vi höll oss på hjulen. Då blev jag lite skakis och höll mig i bakgrunden resten av loppet, Ida Jansson & Erngren kom loss i en tätduo och idag blev det inget bra samarbete så de höll in i mål. Clara satt iallafall med bra i klungan så jag riktade in mig på att försöka hjälpa henne om det eventuellt skulle spricka upp mer, men det gjorde det inte. Jag var bland de sista in i kurvan mot upploppet, och fick väja för tre tjejer som krokade i varandra strax innan. Inget bra utgångsläge men på upploppet lyckades jag faktiskt pressa mig förbi rätt många och kom in på 7e plats, lite revansch för fredagens misslyckade upplopp!!

På söndagen var jag alldeles mosig i huvudet, men benen kändes helt ok så jag bestämde mig för att ändå testa köra Velodrom GP på hemmaplan i Falun. Det är en väldigt teknisk bana med en massa kurvor, och jag har inte kört den förut så ett mastervarv fick räcka för att försöka lära mig banan. Hamnade bakom helt fel personer på första varvet, svängde dåligt och kände mig allmänt ofokuserad. Lyckades inte ens komma ihåg banan på andra tävlingsvarvet så då bestämde jag mig för att ge f*n i det hela om jag ändå inte kunde cykla idag. DNF var ju lite tråkigt men så kan det bli ibland!