I lördags var det alltså återigen dags för tävling! Denna gång i Vansbro, lagom nära Falun så det var väldigt skönt att få slippa resa så långt.

Fokus efter Danmark har legat på återhämtning, och kroppen har svarat riktigt bra på cykeln! Solleröloppet och Soldvarvi gick ju bra, och på tisdagen lyckades jag spurta upp pulsen i 202 och vinna Dalacupen i cykel i Svärdsjö. Löpningen däremot har varit hemsk, det enda jag gjort på den fronten var en promenad med korta jogginslag, plus en 40 minuters lätt jogg (som jag blev jättetrött av).

Hade således inga större förväntningar på löpbenen på tävlingsdagen, men det stora målet för dagen var att bevisa för mig själv att jag kunde behålla trycket hela vägen på en platt cykelbana, efter den falnande cykelinsatsen i Danmark.

Det var varmt och soligt i luften, men vattnet mätte endast strax över 14 grader. Tävlingen hade dispens för att inte behöva korta simningen då, och jag tycker att det är helt rätt beslut med hänsyn till de många motionärer som tränat hela året för att genomföra sträckan, då vill man inte göra “nästan hela sträckan”. För egen del hade det dock räckt med max 1500m, började frysa på slutet. Jag hanterar inte kallt vatten så bra och all energi gick åt till att försöka andas avslappnat. Kraft framåt och navigationsförmåga fanns det inte mycket av men jag tog mig runt utan panik. Ingen simning att skriva hem om men good enough!

På cykeln var det jag och wattmätaren, höll noga koll på om jag var på väg att tappa kraft och såg till att sträcka ut benen när det började kännas stelt och enformigt. 37km/h i snitt och stark på slutet, jobbet väl utfört!

Ut på löpningen visste jag inte riktigt hur stor ledningen var, men jag hade inte sett några tjejer bakom mig iallafall. Gick ut i nåt slags halvgnet-tempo, försökte slösa så lite energi som möjligt för att hålla hela vägen bara. Det dröjde ett bra tag innan jag mötte Katarina på andra plats, hon såg stark ut och jag vet att hon verkligen kan springa men min ledning var 15 minuter. Kände mig ganska lugn och det enda jag skulle behöva göra var att inte vägga. Sprang på säkerhet men enkelt var det inte ändå, det är väldigt mentalt tufft att vara i ledning och 21km är långt!! Inte blir det enklare av att folk börjar säga grattis med 10km kvar även om det såklart är kul 🙂 Det är därför genomförandet i sig är en prestation på dessa sträckor och alla ska känna sig stolta!

Superglad över att äntligen korsa mållinjen som segrare, verkligen kul på hemmaplan med många kända ansikten runtomkring. Jag vill passa på att tacka organisationen för att de gör ett så fantastiskt bra jobb med att värdesätta både elit och motionär!!