Jag är normalt inte mycket för racerapporter, men en ironman är ju lite av en upplevelse utöver det vanliga så nu tänkte jag berätta lite om loppet i lördags!

Simningen:

Inte den snabbaste banan men lugna vatten och bra vattentemperatur! Tur att det var en liten sjö, på en vecka steg temperaturen från 13 grader till vad som utan problem var över 16 grader. Glad för att det inte blev kortad simning och jag lyckades faktiskt komma upp 3:a ur vattnet!! Försökte hänga på de två snabbare tjejerna vid start men det gick för fort så jag visste att det inte skulle hålla. Sen var det faktiskt jag som simmade snabbast av övriga, men jag var så dålig på att navigera! Jag har bara simmat 20min i öppet vatten innan, och jag drar väldigt mycket till höger av någon anledning så varvet blev onödigt långt när vi hade bojarna på vänster sida. Drog ifrån en av tyskorna men mötte henne ändå vid varje boj, så efter halva varvet bestämde jag mig för att lägga mig på fötter och låta henne sköta navigeringen. Efter varvningen på land hade vi ju dock bojarna på höger sida och då gick det bättre med navigeringen, så jag kunde skapa lite lucka! 1.02 känns ok, helt klart åt rätt håll då jag siktar på att ligga under timmen.

Cyklingen

Hade vinden legat som den nästan alltid gör, från nordväst så hade vi haft medvind hela vägen från Herning till Billund (90km). Men nu låg den såklart från öst tävlingsdagen till ära. Väldigt svag vind dock så det var inte så farligt! Jag hade större delen av startfältet, inklusive segraren bakom mig när jag gick ut på cyklingen, men hade som strategi att hålla igen lite de första 4 milen då det brukar ta ett tag för benen att komma igång.

En sak som tävlingsorganisationen gjorde fantastiskt bra var att implementera en 20 meters draftingregel i proffsklassen, samt att släppa herrarnas age groups 18-44 mer än 20min efter oss, vilket gav oss damer chansen till en rättvis cykling! Verkligen något som alla arrangörer borde ta efter.

Det är på cyklingen jag vet att jag är stark, men jag vet också att en platt bana med lite motvind är sämsta möjliga förutsättningar för mig som gärna vill ha uppför och vind i ryggen. Hyggliga watt men inte mer på cykeln i början och tyvärr kom jag aldrig igång som jag hade hoppats, utan efter 3 timmar blev jag bara segare och segare och kunde bara ligga runt 150W sista timmen vilket är väldigt lågt för mig. Kanske fick i mig väl lite energi, men framförallt hade jag nog behövt några fler långa cykelpass än vad jag har lyckats få till i vår! 5.15 blev cykelsplitten till slut.

Löpningen 

Sprang ut ur T2 med ganska bra känsla ändå! När jag tittar på splittiderna i efterhand ser jag att jag låg ganska nära vad jag hade tänkt mig, och såg fram emot att få gel-langning vid 6km. En miss i kommunikationen gjorde dock att jag inte fick något där. Tog sportdryck vid de allmänna langningstationerna och hoppades på bättre lycka på varv 2 (av 4). Benen började stumna ordentligt efter första varvet och det slutade kännas som löpning och mer som överlevnad. Det kändes som att det här med ironman kanske bara var en engångsföreteelse för mig och det är dags att klippa sig och skaffa ett jobb. Jag överlåter det här med ironman till idioterna. Men jag får ju för bövelen se till att gå i mål på min sista ironman iallafall!

Langningen uteblev även på varv 2 och vid 15km fick jag rejäla magkramper som tvingade mig att stå still och gå i perioder. Fördrev tiden på de sista två varven med att prata med diverse agegroupers som höll samma pace som mina timmerstockar till ben, jag skulle ju ändå bara i mål. På varv tre fick jag langning, men då var det ju redan lite för sent. Väldigt lockande att kliva innan jag skulle gå ut på sista varvet, men jag visste att placeringen skulle innebära prispengar iallafall, det fick bli moroten för varv 4 som även innehöll ett ostressat toabesök.

Jag är faktiskt jätteförvånad att maratiden ändå landade på 3.40, jag trodde med säkerhet att det skulle bli över 4 timmar eller nåt. 10.03 och en 8:e plats blev det till slut, och såhär i efterhand kan jag känna att jag nog ändå håller ganska hög lägstanivå! Och dagen efter kände jag att jag nog trots allt tillhör de där idioterna som kör långt 🙂 Jag kommer inte att sluta med det här innan jag gjort ett lopp där jag känner att jag fått ut vad jag har i kroppen!

Nu är säsongen igång på riktigt, och nu 4 dagar senare är jag förvisso trött, men muskulärt förvånansvärt ok och taggad inför kommande tävlingar!

Summa summarum hade jag ändå en väldigt bra upplevelse i Danmark, mycket tack vare sällskapet och vår trevliga värdfamilj som gjorde allt runtomkring mycket trevligt! Värdet av att bara gå i mål i en ironman är så mycket större än man kan tänka sig under själva tävlingen och det var otroligt nyttigt för mig mentalt. Nu kan jag plocka med mig de bra bitarna, analysera och åtgärda det som gick mindre bra och gå vidare i livet en erfarenhet rikare!