Helgens tävling är så gott som bortglömd redan och efter ett par trevliga dagar hos min bror med familj i Vallentuna är jag tillbaka i vardagen.

Den närmaste tiden ska träningen bli mer ironman-specifik då jag siktar på Challenge Denmark den 13e juni som nästa utmaning. En titt i träningsdagboken visade att min kantiga löpning i fredags nog har en rätt så naturlig förklaring, jag har verkligen ingen löpvolym att stoltsera med den senaste tiden! Så nu ska det springas.

I söndags blev det ändå cykeln. Fint väder, fint sällskap och årets hittills längsta cykelpass lockade. Märker ingen större skillnad i känsla efter att ha cyklat 3 eller 5 timmar, så det känns skönt att jag kommer undan utan några groteska träningsvolymer i åtminstone en gren. Känner mig trygg i att hålla mig till formbevarande pass på cykeln och lägga krutet på sim och löp ett tag framöver, för där krävs det rätt höga volymer om jag ska prestera något. Ibland blir man lite avis på vissa som bara dyker upp och bara “hoppsan vad snabb jag är som knappt tränar”. Men elitidrott är ju rätt orättvist till sin natur och min drivkraft kommer från att ta reda på hur bra just jag kan bli med mina förutsättningar!