Falun är en fantastisk stad att bo i som triathlet, det finns gott om andra idrottare att inspireras och lära av: simmare, skidåkare, orienterare, friidrottare och inte minst många duktiga cyklister. Att träna med cyklister är både utvecklande och roligt, och det är inte i alla städer man har lyxen att välja mellan olika blandningar av cykel- och triathletgäng om man vill ha sällskap!

Själv tycker jag att det är kul att variera sig och det blir ganska olika karaktär på passen beroende på vilka som är med. Men bland olika idrottare finns olika sociala koder och hur gör man då för att bli accepterad av de mest inbitna landsvägscyklisterna? Landsvägscyklingen är gravallvarlig fast med glimten i ögat, präglas av lite charmigt bakåtsträveri och vakande över sitt stiliga kulturarv som ser ut som nåt i den här stilen:

Ska du vara med på ett pass med mestadels cyklister kommer här några grundtips på saker man definitivt bör undvika:

• Knästrumpor
• Dyka upp med tempocykel utan att fråga först (beror på sammanhanget)
• Ärmlös tröja
• Lär dig att ta kurvor utan att tappa jättemycket fart (du överlever även om wattmätaren går över tröskel nån sekund 😉 )
• Stå grensle över cykeln med båda fötterna i (höger fot iklickad är att föredra)

Däremot bryr man sig förvånansvärt lite om val av skor, men det är fult med stora vattenflaskor osv osv.. Reglerna är många och hittas i sin fullständiga form här. Lägg märke till att du alltid kommer att anses vara lite fel i grunden som triathlet då du alltid bryter mot regel 42:

“Also keep in mind that one should only swim in order to prevent drowning, and should only run if being chased. And even then, one should only run fast enough to prevent capture.”

Är det ett pass med i huvudsak triathleter så gå för all del all in på allt som hör till om du blir lycklig av det! Och ni cyklister kan ju uppskatta att vi ändå kommit en bit på vägen sen sent 70/ tidigt 80-tal 😉

Skulle gärna skriva kommande inlägg om hur man smälter in bland simmare och löpare, men där har jag inte så mycket koll! Simmare verkar tycka genuint illa om triathleter (ingen glimt i ögat där inte som i cyklingens värld) och löpare har jag faktiskt inte tränat så mycket med men de verkar vara ett ganska så tolerant folkslag där samtalsämnen såsom EXAKT vilken kilometertid man höll i varje del av loppet samt löpskador är vanliga isbrytare 😉