Många dagar har gått då jag har tänkt att jag SNART ska börja blogga igen.. men nu är det bestämt dags!

Helgen som gått har tillbringats på Kinnekulle för lite cykeltävlande. Jag var där förra året också som rookie på linjelopp så i år tänkte jag testa och se om jag lärt mig något sen senast.

Lördagen gick Kinnekulle Cyclassic av stapeln. Tyvärr inte så många damer till start, vet inte om alla sparar sig till söndagens lopp? Start gemensamt med killarna vilket innebär att man inte får slöa till i något igångdrag om man inte vill cykla själv. Jag satt med fint i klungan utan att ta i alltför mycket, tills vi kom till den fruktade Kinnekullebacken. Insåg en bit upp i backen att även om jag skulle ta i allt jag hade för att försöka hänga med, så är det ganska stor risk att jag inte skulle klara det och dessutom vara helt rökt sen. Jag och några andra eftersläntrare fick ihop ett samarbete där vi var 8 pers som körde lagtempo sista biten in mot mål, blev ju bra mycket jobbigare när jag fick lov att ta vind själv också, och farten låg en bit över 40km/h när vi åkte på platten. Benen kändes fina hela vägen och segermarginalen blev 10,5 minut till nästa dam!

Här är loppet på Garmin connect:

https://connect.garmin.com/activity/embed/749694522

På söndag vaknade jag med stela ben, men det kändes ändå som att jag borde kunna prestera. Fler damer till start, bland andra Lisa Nordén, kul!!

Jag kände mig ganska pigg från början och det gick rätt sakta, lekte med tanken att försöka sticka redan från start och se vad som händer, men vågade inte! Vis från förra året visste jag att de flesta brukar vara ganska trötta när det är dags att ta Kinnekullebacken för 3:e gången så det kändes klokast att avvakta. Tog ingen vind på platten, satt och frös lite och väntade på backen. På första varvet kändes det väldigt lätt uppför, såpass lätt att jag provade rycka ett par gånger när vi kom upp på krönet. Det sprack upp lite, men inte tillräckligt för att jag skulle fullfölja attacken. Väl nere på platten började det gå sakta igen och fältet var återsamlat. I backen andra varvet gick det inte jättefort, men jag var plötsligt väldigt seg! Mäh, det var ju dom andra som skulle bli trötta tidigt, inte jag!! Lisa ryckte och fjolårsvinnaren Ida Erngren var med där, mina ben ville inte och jag insåg att loppet hade gått. Kändes inte roligt att bara fullfölja, så jag valde att kliva av där.

Jag är nöjd med helgen ändå, åker liksom förra året från CK U6 fina tävlingar aningen starkare och det är ju det som är poängen!