Årets Vasalopp har gått av stapeln och för min del innebar det 4 timmar på cykel framför tv:n. Helt ok så länge man tittar på Vasaloppet men alla andra dagar om året kan man ju ha roligare än så!

Funderar faktiskt på att köra Vasaloppet nästa år. Klarade att dubbelstaka 5km på Lugnets VM-spår (inklusive mördarbacken) förra veckan så nu inbillar jag mig att jag har lite talang för just stakning 🙂

Finns flera saker med årets Vasalopp som förtjänar att ventileras. Det första har redan ventilerats friskt i sociala medier och gäller damernas upplopp som på någon kilometer förvandlade damtävlingen från riktigt spännande till ett skämt. Vasaloppets strategi att snällt be herrarna att hålla åt sidan när det är dags för damernas spurt fungerade inte under Cykelvasan i somras heller, så att det inte fungerade idag borde inte komma som någon överraskning för arrangören.

Det är i allra första hand ett arrangörsproblem, jag tror inte att det är så himla lätt för herråkarna runtomkring att ha koll på exakt vem som befinner sig i vilket spår hela tiden i en stor klunga efter 89km. Det måste till tydligare signaler från tävlingsledningen när åkarna runtomkring damtäten ska hålla sig undan och var de då ska ta vägen. Hoppas verkligen att Vasaloppet tar tag i det här på riktigt nu!

En annan sak som provocerar mig är att dessa åkare benämns som gubbar eller “elitmotionärer” som SVT valde att kalla dem. Låter ju lite som att Brittas kapacitet är jämförbar med en genomsnittlig motionärsgubbe, och inte de manliga elitåkare som faktiskt blir topp-100 på Vasan (om än inte alla där kan åka i internationella proffslag). Lite nyans vore passande!

Vad är ens en “elitmotionär”? Hela ordet säger ju emot sig själv. Elitsatsar man är man inte motionär och motionerar man… ja, då strävar man väl inte efter placeringar?

En sista sak som provocerar är det faktiska gubbarna, de relativt fåtaliga som tycker det är helt ok att damerna inte får ett rättvist upplopp på grund av att de får draghjälp av herrar genom resten av loppet. Ingen, man eller kvinna, som tror att man kan ta segern gör ju klokt i att lägga sig i spets större delen av loppet. Det hade inte jag gjort i alla fall, och förmodligen ingen av gubbarna heller om de någonsin skulle vara i den situationen…

Även om upploppet blev som det blev är jag i alla fall grymt imponerad och inspirerad av damerna i täten!
John Kristian Dahl vann på 4:08. Smutna, Britta Norgren och Lina Korsgren kom ganska precis 10min senare, dvs 4% av herrarnas åktid!

I ganska många uthållighetsidrotter brukar det ofta skilja ca 10% mellan snabbaste herre och dam, t. ex världsrekordet i Marathon skiljer ungefär så mycket (2:02 för herr vs 2:15 för dam). I helgen hade även VM-serien i triathlon premiär i Abu Dhabi, och där var skillnaden 9.4% mellan herr- och damsegraren.

Kanske en inte helt vattentät jämförelse mellan olika idrotter, speciellt när taktik och skidföre spelar in, men inte desto mindre oerhört imponerande, och de killar som fortfarande inte kommit förbi stadiet att man tycker det är sååå pinsamt att bli slagen av en tjej i t ex Vasaloppet borde nog tänka om och inse hur långt dessa tjejer har kommit!